Dags för en 2000-talets socialism!

På föreningen Socialistens årsmöte helgen den 26-27 maj 2012 antog vi ett uttalande om 2000-talets socialism som ligger till grund för vår idéutveckling och fortsatta diskussioner. Uttalandet har arbetats fram kollektivt med ändringsförslag och tillägg ifrån många av våra medlemmar. Vi publicerar här uttalandet i sin helhet men vill samtidigt påminna om att det inte är färdigskrivet utan att vi önskar oss fler kommentarer och förslag.

Klicka på Läs mer för att komma till uttalandet, längst ner hittar du en PDF-version.

En utbredd känsla har snabbt spridit sig över världen; det kan inte fortsätta som förut. En dramatisk förändring behövs. Fattigdom, krig, stress, hot mot klimatet, maktlöshet på jobbet, klassklyftorna och avsky inför korruptionen i toppen har lagts på hög och lett till ett förakt för etablissemanget. Förtroendet för auktoriteter är lägre än på länge. Inte ens rörelserna på gatorna i Barcelona och Aten har dock en klar idé om ett alternativ till kapitalismen. Samtidigt har arbetarrörelsen i Europa försvagats. I några länder har ordet socialism blivit populärt igen, men även där har de flesta svårt att konkret beskriva vad socialism innebär på 2000-talet.

Vi behöver en vision av ett nytt samhälle, en vision som drar lärdom från det förflutna men baseras på verkligheten här och nu. Arbetarrörelsen måste ställa om från krampaktigt försvar och gå på offensiven. För att göra det behöver vi utveckla ett konkret socialistiskt alternativ, som vi är beredda att kämpa för. Vi har inte alla svar, och dessutom måste den praktiska utformningen diskuteras och konkretiseras av alla som är berörda.

Några grundstenar kan vi dock se: Storföretagen och bankerna utgör ”motorn”, som den övriga ekonomin är beroende av. De formar hur vi använder mänskliga resurser och naturen, och behöver därför ägas gemensamt. Genom ett gemensamt ägande av storföretagen och bankerna har vi möjlighet att styra ekonomins övergripande utveckling genom demokratiska beslut. Dessutom skulle kapitalismens återkommande ekonomiska kriser kunna upphävas. En ekonomi med jämn och hög tillväxt skulle vara möjlig, och dessutom kraftfullt kunna ställas om till att bli långsiktigt ekologiskt hållbar.

I ett utvecklat land som Sverige skulle arbetstiden kunna sänkas, samtidigt som jämlikheten kan ökas dramatiskt genom att de flesta får en högre inkomst. De som arbetar i storföretagen och bankerna måste spela en ledande roll i att utforma verksamheten tillsammans med representanter för konsumenterna, samtidigt som ramarna behöver beslutas gemensamt.

Den överväldigande majoriteten av företagen är dock små eller medelstora. Bland de flesta små eller medelstora företag finns idag inga förutsättningar för att samhället gemensamt ska styra investeringar. Självklart måste en socialistisk regering lagstifta om lika goda anställningsvillkor för de anställda där. Dessutom måste de anställda ges möjlighet att bli delägare i företaget om de vill. De kan understödjas genom utbildningsinsatser och genom att en sänkning av arbetstiden frigör tid och energi. En progressiv inkomstskatt kan hålla inkomstskillnader inom rimlig nivå.

En annan del av ekonomin är vad vi kallar allmänningar – områden där produkter eller tjänster skapas genom avancerat mänskligt samarbete, företrädesvis utan vinstintresse. Det kan handla om mjukvara som är producerad genom öppen källkod, olika former av produktion eller delning av information, kultur och kunskap. Kända exempel på detta är Wikipedia och Linux, men det finns hundratusentals liknande projekt, varav en del även är kopplade till fysisk produktion. Att genomföra själva den fysiska produktionen efter samma principer skulle kräva att man vågar ge utrymme åt kreativitet på fabriksgolven. Utvecklingen hålls tillbaka av att arbetare behandlas som simpla kugghjul, istället för att involveras i utvecklingen av produktionen.

Den röda tråden för allmänningarna är ett frivilligt samarbete mellan människor. En rörelse för socialism behöver ta intryck av dessa projekt, som visar vad vi kan uppnå tillsammans baserat på viljan att göra nytta och få utlopp för sin kreativitet. Sådana projekt kan stimulera oss alla att delta i den demokratiska och kreativa processen i den gemensamma sektorn. Idag hämnas dock utvecklingen av dessa allmänningar av att människor i huvudsak bara kan delta på sin fritid och att storbolagen genom olika upphovsrättslagar försöker begränsa dess omfattning. I och med ett samhällsövertagande av storbolagen och bankerna kan dessa inskränkningar i utvecklingen av de intellektuella allmänningarna röjas undan.

Om en medveten och demokratisk styrning av investeringar genom samhälleligt ägande av storbolagen och bankerna är den ena grundstenen för ett nytt samhälle, så är en förändring av statsapparaten den andra. Det övre skiktet i de olika delarna av statsapparaten – såväl statliga verk, som departementen, polis, militär och rättsväsendet – är fast förankrade i en serie överlappande elitistiska nätverk. I centrum för dessa nätverk finns kopplingar till de som äger produktionsmedlen, men även skolor, grannskap, tidigare arbetsplatser och socialt umgänge utgör nätverk där man understödjer varandra.

På grund av den rigida hierarkiska strukturen inom statsapparaten innebär kontroll över vem som utses i toppen av pyramiden att man vid avgörande tillfällen kan utnyttja statsapparaten för att försvara arbetsgivarna. Till exempel används polisen i Sverige återigen i arbetsmarknadskonflikter och mot protester runt om i världen. Statens hierarkiska och odemokratiska struktur behöver ersättas med demokratisk kontroll från de anställda inom verksamheterna. Det behövs också inflytande från samhällets sida, baserat på engagerade samhällsmedborgare.

Det är otänkbart att etablera socialism i ett land, inte minst i ett litet exportberoende land med stora inslag av utländskt ägande som Sverige. Världens ekonomier är sammanflätade, därför är ett minimum att bygget av socialism sker inom ramen för regioner, till exempel Europa. Däremot kan en socialistisk regering i Sverige påbörja processen och agera med kraft för att få andra länder med.

Vi behöver gå i riktning mot ett samhälle där vi gemensamt beslutar om hur vi ska använda och utveckla våra gemensamma resurser. Där vi förmår genomföra den nödvändiga omställningen för att stoppa de farliga klimatförändringarna. Ett samhälle där vi ges utrymme och möjlighet att utvecklas som människor, och påverka de delar av samhällslivet som vi är mest engagerade i. För att det ska bli verklighet behövs en djupgående demokratisering av samhället och verklig jämlikhet.

Vi måste bryta med den asociala ingenjörskonsten inom vård, skola och omsorg. Även om resurserna är begränsade, måste behoven och inte vinstintresset styra över dess fördelning. Socialism skulle innebära lika möjligheter för alla barn, en värdig ålderdom för våra äldre, och jämlik tillgång till vård i världsklass. En socialistisk omvandling ger också stora möjligheter till ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. En generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön skulle ge de flesta kvinnor en ökad inkomst samtidigt som män skulle få mer tid både för hushållsarbete och umgänge i familjen. Genom en ökning av lågavlönades inkomster skulle kvinnors situation ytterligare stärkas.

En socialism för 2000-talet behöver också ta hänsyn till och uppmuntra att människor är mer än sitt yrke. Den som är vårdbiträde kan vara småbarnsförälder och anhörig till en vårdbrukare, men också till exempel jazzsångerska, föreningsengagerad och konsertarrangör. En socialism som inte tillvaratar och utvecklar människors mångsidighet är inte värd namnet.

Känslan av gemenskap, trygghet och personlig utveckling skulle bidra till att skapa ett harmoniskt samhälle. Dagens hat och våld har sina rötter i en världsordning baserad på att mänskligheten är uppdelad i klasser. En liten minoritet har stor makt genom sitt ägande av företag, naturresurser och kapital. En stor majoritet, arbetarklassen, försörjer sig genom att sälja sin arbetskraft. Systemet präglas av den starkes rätt och ständig konkurrens. De mäktigas våld återspeglas i de maktlösas.

Det är en ordning som vi behöver bryta med. Verklig demokrati och jämlikhet i samhällslivet måste ersätta den gamla ordningens representanter och den destruktiva anda de har byggt in i staten och samhällslivet. På så sätt skulle vi öppna möjligheten att ersätta exploateringen, det ekonomiska kaoset, miljöförstörelsen och krigen som kapitalismen orsakar med ett samhälle där rikedomarna och makten vilar i de mångas händer, och gå framåt tillsammans i fred, solidaritet och gemenskap.

• Uttalandet som PDF: 2000-talets Socialism

Annons